Ja vad ska jag säga?
Dagarna kan inte gå fort nog. känns som om det är så långt tills jag får träffa honom igen...
Känner bara mer och mer. och blir så glad av omgivningen glädjs med mig. var orolig ett tag att de tyckte att det var för tidigt för mig. men antagligen var det bara mina egna tankar som spökade. mina egna farhågor.

Men det är längesen jag log så mycket som jag har gjort de senaste veckorna. Och jag försöker inbillia mig, och börjar faktiskt tro på det, Att Andreas skulle verkligen glädjas för mig. jag vet att han alltid har velat mitt bästa, och det här är ett stort steg. Jag mår väldigt bra när jag är med Daniel, han får mig att känna mig uppskattad, och han får mig att le och må bra. kan jag begära mer?

Sen att det tas med babysteps. det är bara viktigt för mig. jag måste fortfarande få känna efter i varje steg, känna hur jag mår, och hur jag ska reagera på saker och ting.

har fortfarande mycket känslor. men just nu känns det väldigt rätt. och så länge det känns rätt kommer jag bara försöka njuta allt jag kan, och tillåta mig själv att njuta av det.

För han är så fin mot mig, längesen någon var så fin mot mig, sa så många fina saker och fick mig generad. det var riktigt längesen. antagligen för att jag inte brytt mig i vad andra har sagt tidigare. men den här pojken. hans ord går rakt in i hjärtat på ,mig. försöker ta till mig allt.

underbara vackra värld.

har mycket blandade känslor just nu.
en pojke som för många år sedan tog upp inlägg efter inlägg i den här bloggen, han kom upp till mig. han lyckades ta mig med storm. trots att jag inte alls trodde att jag var redo för några känslor så lyckades han. han tog sig igenom skyddsmuren. och jag är så glad att han gjorde det. och jag är glad att han accepterar hur jag skullle kunna vara. Han accepterar att jag vill skynda långsamt, att jag kan bli rädd och osäker. just på grund utav allt som har varit.

synd bara att han är så långt bort. saknar och längtar efter honom.
ville bara ge er några riktigt glädjande nyheter. något som jag inte trodde skulle komma på länge till. men det behövdes nog bara rätt person.
jag är nog en smula kär. udnerbart är det. <3

är riktigt jäkla förkyld och jäklig.
var på lillebrors vårshow i onsdag, satt i draget hela kvällen och efter det är jag så gott som däckad. usch och fy. vill bara bli frisk nu, har varken ork eller tid att må såhär.

http://www.youtube.com/watch?v=spWmReNUepU - lillebror sjunger.

ett klipp från deras vårshow, blir ju en smula stolt över min fina lillebror.

annars så var jag hos doktorn igår, vi kom fram till att jag skulle börja trappa ner på min medicin på en gång. så om två veckor är jag medicinfri, håll alla era tummar att jag kommer må bra även utan den. vilket har varit ett stort mål hos mig.

för övrigt så hade jag gått ner 11.3 kilo sist jag vägde mig. det är ju inte illa pinkat va? :)

tänkte ni skulle få en liten update iaf.

Underbara vackra dag.
blir så stolt över mig själv.

Var hos kuratorn idag. och vi hade egentligen ingenting att prata om. så satt bara och pratade om ditten och datten tills hon utbrast att hon var stolt över mig. det var otroligt länge sen hon hade sett ngn ta en sån resa som jag hade gjort.
Sen sa hon tack och adjö. hon tyckte inte att jag behövde gå dit ngt mer. hon uttryckte det som att jag skulle kunna klara det här alldeles själv, med de medel jag har. och jag vet att jag inte är själv. jag har underbara människor omkring mig. men vilket erkännande att jag inte behöver kurator längre.
Jag gav henne en stor kram och tackade för allt. så ska vi ses i mitten av sommaren för att bara checka av. det är så skönt!

och till råga på allt så hade jag gått ner 8 kilo sist jag vägde mig, och lika många cm runt midjan .
livet leker just nu.
och jag fick precis fina helen över på en kopp kaffe. så nu rinner tiden iväg :D

Dagen är här. Det är ett år sedan jag sist såg dig, sedan jag sist kysste dig och sedan jag sist rörde vid dig och talade med dig.

Jag har tänt ett ljus för dig idag. det kommer brinna hela dagen. jag saknar dig, och jag älskar dig fortfarande.
Mina tankar är hos dig idag.

skitapa.
det mesta rullar på. - 4 kilo på en vecka. jäj.
tränar och står i. jäj.

men det är fan fel månad. och känner i hela kroppen att det är inte okej just nu. försöker så gott jag kan att hålla varenda minut av dagen sysselsatt, orkar inte sätta mig ner och tänka tillbaka till ett år sedan.

ETT JÄVLA ÅR.. utan ett endaste framsteg. ett jävla år utan att få veta någonring. ett jävla år av helvete.

jag ser att det fortfarande är några ihärdiga kämpar som tar sig in hit lite då och då.
jag har inte skrivit på otroligt länge. och det är nog för att jag har jobbat och slitit så otroligt mycket med mig själv. och framsteg har jag gjort.

Jag satte mig ner hos kuratorn igår. och det första hon säger är: Jag har aldrig sett dig se såhär glad ut. och jag kunde ärligt svara att jag mådde bra. och jag kunde vara glad över att jag mått bra.

Och detta är en prestation som jag har kämpat mig till helt själv. fatta vilken känsla. jag har haft otroligt mycket hjälp, av alla underbara människor som finns omkring mig. som pushar mig och får mig att våga mig ut på isen och halka runt. men det är okej att halka! det är som om jag får lära mig att leva på nytt! jag lär mig att hitta ett liv, trots allt jag har fått i bagaget. och jag är otroligt tacksam för all hjälp, för att folk puschar och står i och ställer upp och lägger ner tid på mig. finns inget finare ni kan göra. men jag vet långt inne, det är jag som tar stegen. det är jag som bestämmer mig. detta är en stor prestation. jag har gått igenom något som ingen borde behöva göra, jag har bevisat för mig själv och många andra att en människa klarar sig igenom långt mer än någon kan tro. du kan pressa dig sjävl så till det yttersta. men det är då det vänder. och det har vänt för mig. jag är påväg tillbaka.

jag kommer aldrig någonsin vara den person jag var innan. jag är formad för livet av allt jag har gått igenom. men det är okej. jag är ingen sämre person, jag är tina, jag är bara starkare. jag har bara lärt känna mig själv. och tar jag mig igenom detta. då tar jag mig igenom allt.

jag ville bara att ni skulle veta hur mkt bättre jag mår. och jag är glad för det. jag kommer alltid sakna och älska andreas. men jag är där både han och jag vill att jag ska vara. med båda fötterna på jorden och börjar bli stabil igen.

Det här med blogg blir bara svårare oc hsvårare. vill så gärna uppdatera de kära läsare jag har, som jag vet sitter där ute och undrar hur jag mår och vad jag gör.
men jag hittar så sällan tiden, och finns tiden så finns inte orken.

Jobbar och sliter som en gris. hade kunnat vart ledig i en månad, är otroligt jobbless just nu. men vet iaf att jag får vara ledig de kommande två helgerna :) För då har jag lovat att vara barnvakt till oliver. den underbara ungen. kommer ha så roligt, längtar jag :) Och idag sa han Tina för första gången så jag hörde det! hjärtat höll på att smälta och gud så rörd jag blev. underbara pojke.

annars gör jag itne så mkt. jobbar, och på de lediga stunderna försöker jag hitta mina rutiner.

har åkt på en inflammation i käken också, och fy fan vad ont det gör. börjar bli bättre nu med min knarkning av ipren. men det är inget jag önskar någon utav er.

nej nu blir det sängen. upp imorn igen och jobba hela långa dagen...

Grattis älskling, på 26års dagen.
mina tankar är enbart hos dig idag.

Jag trivs här i min lägenhet. Så jättemkt.
börjar äntligen bli ett hem av det hela, jag bor inte längre i kartonger, och sakta men säkert kommer alla nya saker jag vill ha. ska iväg på ikea och boom och allt imorn och se om jag hittar ngt. inga stora saker eftersom det blir bussen hem, men kan ju titta ut saker jag vill ha iaf, tills jag har ngn som skjutsar mig :)

Och jag har ju så nära till min fina petra, det är så skönt att ha folk nära.
Och min fina granne Ingela, med sin familj! jobbar med Ingela så kände henne sen innan jag flyttade in här. Men det är så mysigt att ha ngn i samma trappuppgång som man bara kan gå till om man vill. dricka en kopp kaffe, eller som ikväll var barnen hennes här och lekte med marsvinen. jag tycker att det är så roligt!
har aldrig bott så att jag har haft ngn granne man kan umgås med så, bara gå till en stund. helt underbart.

I was Cryin' when I met you
Now I'm tryin' to forget you
Your love is sweet misery
I was cryin' just to get you
Now I'm dyin' 'cause I let you
Do what you do down on me

Now there's not even breathing room
Between pleasure and pain

Ja ni. än så länge har jag hållt mig på banan. klivit upp nio, förutom en dag då jag började jobba 7, vilket blev mycket tidigare uppstigning. det var en ordentlig kraftansträning. men då hade jag åtminstone ngt att kliva upp till.
Det som är jobbigast med att kliva upp är att dagen blir så jäkla lång och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den..

blev besviken på mig själv idag. klev upp nio, men somnade senare i soffan. Vet väl att jag egentligen inte ska vara så hård mot mig själv. men hur jäkla svårt kan det vara att hålla sig vaken egentligen?

från en sak till en annan blir det allt mer hemma här. Det är jobbigt att det tar sån tid för mig, men det går framåt åtminstone. Köpt en garderob så att jag faktiskt ha någonstans att ställa kläderna. mitt sovrum är inte fullt så tomt som förut, var enbart sängen och en lampa där förut, har en expert från ikea där nu. Hallen har jag ställt en liten hurts i, med lite ljus, en ram och en skål på. klädhängaren ska ju ner därifrån, så att jackorna hängs i garderoben som är där. så hallen kommer kännas lite större. Och imorn ska jag på ikea och fönstershoppa och leta inspiration. Drar med mig käraste Petra och Oliver.

Spenderade kvällen hos Petra också. Och innan vi gick in så lekte jag med Oliver ( 2 år ) Är så roligt att han äntligen börjar acceptera mig. han har varit väldigt tveksam till mig innan. Men nu är jag nog tant Tina på riktigt snart :) gosrumpa är han iaf. Och min älskade Petra. ikväll blev det middag, otroligt god broccoligratäng, gjord efter GI-metoden. äckligt god kan jag lova. och vi mumsade på thé, varm choklad med marshmallows, och kikade på Will&Grace. vi bara är. det som är så skönt.

Nej, nu måste jag nog slänga mig i sängen snart. får se om jag somnar.

Idag är första dagen på resten av mitt liv.

är det så man brukar säga?

inatt var jag less, jag var så otroligt less. grät och grät och hatade min tillvaro, hatade attt må som jag gör.
Jag bestämde mig. Drog iväg ett sms till Petra, så att ngn mer visste vad som komma skulle, så att ngn kan peppa mig då jag inte längre vill, och skälla på mig då jag bara är tvär.

Ingen morgon, absolut ingen morgon. ligger jag till längre än nio nu. det är bestämt. en pakt med mig själv. Jag är förbannat jävla envis. så klara det kan jag. spelar ingen roll när jag kommer i säng. upp senast nio!

Detta är första steget i att ta tag i mig själv och min tillvaro. babysteps.
Jag tycker egentligen inte om babysteps. allt ska hända på en gång. men vet långt inom mig att det kommer inte gå den här gången. Men idag, som var första dagen. jag klev upp nio. åt frukost (bara det är jag värd en eloge för) Jag har tillochmed varit ute och gått. 20 min, inte så länge, men för att inte ha tagit en promenad på jag vet inte hur länge så var det förjävla bra gjort.

Tanken är, att jag ett litet steg i taget. ska kunna fortsätta där jag slutade. innan mitt hjärta försvann. med bra mat och bra motion. men som sagt. babysteps.

Idag känner jag mig positiv till detta. imorgon? vem vet. kanske jag hatar mig själv för att jag bestämt mig. kanske vill jag inte kliva upp klockan nio. Men det är mitt mål. upp nio. när det inte längre är några problem. Då tar jag nästa steg.

Ingenting av det här kommer kunna hjälpa mig i min saknad till andreas. Jag kommer alltid sakna honom lika mkt, jag kommer alltid undra lika mkt. och det kommer alltid hugga till, alltid göra lika ont så fort jag tänker på honom. Men livet blir inte bättre av att jag inte äter, att jag sover bort dagarna och att jag spenderar den vakna tiden i soffan. absolut inget kommer bli bättre av det. och jag är less på den tillvaron.

Time for some changes. babysteps

åh, jag bråkar så otroligt mycket med mig själv numera. är så mycket som ena halvan tycker är helt okej och den andra vill bara skrika åt mig att jag är sjuk i huvudet.
Sen att jag har pms och hela kroppen skriker efter choklad, brösten är ömma och det enda ord jag kan är Nej, det hjälper ju inte saken direkt.
Men är sjukt trött på att sitta och bråka med mig själv i det tysta. att sakna saker, och jag kan inte bestämma om det sakerna i sig jag saknar, eller det att jag saknar att göra dem med dig. jag vet inte, och jag är rädd för att veta.

det är inte mycket som stämmer just nu, ett enda stort virrvarr och ett personligt krig.

Månaden har knappt börjat och den har redan sugit all kraft ur mig.
Jag visste, sen långt innan att den här månaden skulle bli en av de jobbigare. men anade inte det här.
Vill ingenting, bara sova, hela dagarna. har ingen kraft eller ork att bearbeta, att kämpa, att lé.
jag vill inte göra någonting alls.

och snart är dagen här. vår ettårsdag. och jag kan inte förstå att det är ett år sedan jag fick den där första kyssen, sen det där första nervös mötet. jag kan inte förstå. och jag kan inte förstå varför du inte är här. jag varken kan eller vill tror jag.

jag är över ytan, men det är med en hårsmån. jag kämpar varenda minut av dygnen. så förlåt mig för att jag inte uppdaterar er, för att jag inte hör av mig. men kraften går till annat.

you said forever, but forever doesn't exist.


om 10 dagar, då skulle det vart ett år. hjärtat slits i tusen delar bara av tanken på det.
Jag är less på folk som tror sig veta vad jag går igenom, som anklagar, honom inte mig.

Jag, som är en av de mest utsatta i den här situationen, skulle aldrig anklaga honom. han gjorde nog det han tyckte var rätt, just då, i den sekunden han tog beslutet. var det det rätta. för honom. Det smärtar mig vad han beslutade, men jag kan inte anklaga honom. har aldrig känt en människa som gjort så mkt bra för mig, varför ska jag anklaga honom när han känner att han gjorde ngt för sig själv? Ngt som kanske inte var bra i längden, men bra just då. i den sekunden?

om man kunde stänga ute personer, då skulle jag inte ta med mig många in i min bubbla. men det finns några få, som jag värderar över allt annat, som jag skulle göra vadsomhelst för. ni, mina älskade. ni är mitt hopp, min låga. ni andas åt mig när jag själv inte vill, ni lever åt mig då livslusten är borta.

tack för att ni finns, för att ni aldrig anklagar, och för att ni tar hand om mig. när jag inte orkar själv.

mitt 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: väldigt många saker.
2. Höll du några av dina nyårslöften?: ger aldrig nyårslöften
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: nej, inga vänner, men många bekanta.
4. Dog någon som stod dig nära?: kanske, jag vet faktiskt inte.
5. Vilka länder besökte du?: stannade hemma i sverige.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: glädjen, orken och lusten
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 9 Januari, 14 maj.
8. Vad var din största framgång 2009?: att jag orkar kämpa.
9. Största misstaget?: att jag inte fick mer tid med honom.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: beror på vad man menar med sjuk.
11. Bästa köpet?: inget antar jag, bara massa onödigt.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: hyra, mat.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: ja.
14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?: blue october - calling you, pink - who knew, evanescence - my immortal
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: första månaderna, lyckligare än någonsin, resten... ska vi nog inte prata om
16. Vad önskar du att du gjort mer?: tagit mig mer tid.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: sörjt.
18. Hur tillbringar du julen?: hemma i holm med släkten.
19. Blev du kär i år?: ja.
20. Favoritprogram på TV?: house
21. Bästa boken du läste i år?: twilightserien (enda jag läste)
22. Största musikaliska upptäckten?: finns så många.
23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: jag önskade mig inget särskilt.
24. Något du önskade dig men inte fick?: se ovan
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?: var med släkt / familj / myste med tjejerna
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: ja
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: myskläder
28. Vad fick dig att må bra?: alla fina som hållt mig över ytan
29. Vilken kändis var du mest sugen på?: ingen
30. Vem saknade du?: Andreas.
31. De bästa nya människorna du träffade?: alla fina.

kan samanfatta mitt liv just nu som:
Jobb&sömn.

sover som en gris på medicinen. och jobbar all ledig stund.
förra veckan jobbade jag mån-tors, lördag och söndag.
och den här veckan blir det måndag och tisdag, och dubbelt på tisdag, kliver på natten där också, och liver på natten på onsdag kväll och även fredag kväll. men sen är det ledig lite. kanske att jag hittar orken att uppdatera er om hur jag har det då.
men ni vet att jag lever iaf.

Orken är totalt nere på noll, och går på minus för varje liten kraftansträngning, känns som om jag vill sova dygnet om. är så otroligt trött. svårt att beskriva hur jobbigt det är när ögonen går i kors redan när du vaknar på morgonen...

har varit på lillebrors lucia, han spelade gitarr och bas. och gud så duktig han är, helt självlärd! resten av luciatåget var väl en annan histora, men granen var fin!

idag var jag på inskolning på ett nytt boende, det är kalas det, chans till mer jobb, ingen som vet ngt om mig, så jag slipper svara på frågor. ja, trevlig personal var det med. så det blir nog bra det där!

imorn är det jobb, på solhaga. med nina, blir trevligt. får se om vi lyckas får det att gå ihop.

näe, nu blir det verkligen sängen, varken kroppen eller skallen orkar mer nu.

vilken dag.
började dagen hos doktorn, massa jobbigt prat och dividerande hit och dit. gick därifrån med ett recept, får se om de hjälper eller inte. lär väl vara tungt i början, men hjälper de så är det väl värt det.

Var sedan på bio med farmor. tro på tusan att det första jag gör när jag går ut är att halka på en massa blöta löv! typiskt mig. såg när jag kom hem att jag hade skrubbat knäna lite, men inte värre än jag har gjort förut. men det är ju väldigt typiskt mig.
i vilket fall så var filmen bra, kanske inte min typ av film, men det var helt okej. var en trevlig kväll iallafall.
Visade farmor lägenheten sen, hon tyckte den var fin. roligt att alla tycker den är fin, själv kommer jag inte vara nöjd förns att är precis som jag vill ha det och det verkligen är hemma. men man har ju visst valt rätt iaf.

nu ska jag ta och dimpa ner i soffan, har inte så mkt ork till annat mer idag. håll tummarna att jag lyckas somna i tid!