30 oktober.
usch, mår inget bra idag. Kan inte sätta fingret på vad det är, men känner mig alldeles konstig i kroppen.
har jobbat 7-13 precis. laddar upp nu för att åka på ett annat ställe och jobba 16-21. det är helt galet vad man måste göra för att få ihop en hyffsad lön.
annars är jag trött. är så mkt tankar och känslor hela tiden så det kör slut på mig! måste börja flyttpacka också, vilket jag inte alls har ngn lust med. är nog det tråkigaste som finns, och sen att bo i alla kartonger. nej jag tycker det är riktigt hemskt.
ska nog lägga mig och vila en liten stund, känner att min kropp behöver det om jag ska orka igenom en kväll också... :/
har jobbat 7-13 precis. laddar upp nu för att åka på ett annat ställe och jobba 16-21. det är helt galet vad man måste göra för att få ihop en hyffsad lön.
annars är jag trött. är så mkt tankar och känslor hela tiden så det kör slut på mig! måste börja flyttpacka också, vilket jag inte alls har ngn lust med. är nog det tråkigaste som finns, och sen att bo i alla kartonger. nej jag tycker det är riktigt hemskt.
ska nog lägga mig och vila en liten stund, känner att min kropp behöver det om jag ska orka igenom en kväll också... :/
29 oktober
För dem som inte vet.
Jag fick lägenheten! en stor sten släppte från hjärtat.
och jag skrev på kontraktet idag. så den första december är det flytt.
är otroligt mkt tankar iochmed flytten. jag släpper mkt minnen från den här lägenheten.
Det var i den här lägenheten vi kysstes första gången, första gången vi sov med varandra, första gången vi skrattade tillsammans, och grät tillsammans. finns mkt minnen, som jag på ngt sätt känns som att jag lämnar.
och jag är otroligt ledsen över att du inte kan skapa nya minnen med mig, i min nya lägenhet.
och alla sjuka jävla minnen med anna. som då vi tyckte det var så tråkigt att man bara äter frukost på morgonen, så vi åt det på kvällen ist? eller som när vi fick sova i bäddsoffan för att det inte gick att sova ngnannanstan för vi levde i ett ommålningskaos. eller då vi köpt spegeln, men kom på att vi inte har ngt vattenpass, så vi började helt enkelt bygga spegeln nere vid listen! haha. jag kommer sakna allt sånt.
men jag hoppas, att när jag väl flyttat och börjat få ngn ordning, att det kommer kännas som ngn form av omstart.
jag är åtminstone glad över att veta vart jag ska ta vägen.
Jag fick lägenheten! en stor sten släppte från hjärtat.
och jag skrev på kontraktet idag. så den första december är det flytt.
är otroligt mkt tankar iochmed flytten. jag släpper mkt minnen från den här lägenheten.
Det var i den här lägenheten vi kysstes första gången, första gången vi sov med varandra, första gången vi skrattade tillsammans, och grät tillsammans. finns mkt minnen, som jag på ngt sätt känns som att jag lämnar.
och jag är otroligt ledsen över att du inte kan skapa nya minnen med mig, i min nya lägenhet.
och alla sjuka jävla minnen med anna. som då vi tyckte det var så tråkigt att man bara äter frukost på morgonen, så vi åt det på kvällen ist? eller som när vi fick sova i bäddsoffan för att det inte gick att sova ngnannanstan för vi levde i ett ommålningskaos. eller då vi köpt spegeln, men kom på att vi inte har ngt vattenpass, så vi började helt enkelt bygga spegeln nere vid listen! haha. jag kommer sakna allt sånt.
men jag hoppas, att när jag väl flyttat och börjat få ngn ordning, att det kommer kännas som ngn form av omstart.
jag är åtminstone glad över att veta vart jag ska ta vägen.
26 oktober
Jag tyckte om lägenheten. Jag tackade ja.
nu hoppas jag att varenda kotte därute håller tummarna att de ringer på onsdag och säger att den är min. håll dem stenhårt!
är trött och sliten just nu, en huvudvärk som heter duga och ingen som helst ork till det här. börjar jobba 6.45 imorgon så jag ska ta och bara slappa nu och sen försöka komma isäng i tid.
nu hoppas jag att varenda kotte därute håller tummarna att de ringer på onsdag och säger att den är min. håll dem stenhårt!
är trött och sliten just nu, en huvudvärk som heter duga och ingen som helst ork till det här. börjar jobba 6.45 imorgon så jag ska ta och bara slappa nu och sen försöka komma isäng i tid.
22 oktober.
Åh. vad ska man säga.
älskade, fina, underbara du.
http://kannak.blogg.se
Jag vet inte om jag kan sätta ord på det bättre än du.
jag älskar dig gosrumpa. kommer jag alltid att göra.
jag hatar verkligen att jag inte får bo med dig något mer, det gör jag. jag älskar att bo med dig.
du är det bästa jag har och det kommer du alltid att vara no matter what.
vet inte om jag kan förklara det så jävla mkt bättre än så.
och det ljusnade upp lite idag. en liten klump i magen försvann. ska på lägenhetsvisning på måndag. en tvåa i skönsmon. jag tycker om skönsmon. det är lugnt och skönt och lagomt nära till allt. jag kommer ha petra väldigt nära. och bosätter sig anna i bredsand så kommer jag ha nära till henne också i vilket fall.
jag håller alla tummar och tår för att jag tycker om lägenheten, och isof att jag också får den. håll tummarna!
panna malte <3
älskade, fina, underbara du.
http://kannak.blogg.se
Jag vet inte om jag kan sätta ord på det bättre än du.
jag älskar dig gosrumpa. kommer jag alltid att göra.
jag hatar verkligen att jag inte får bo med dig något mer, det gör jag. jag älskar att bo med dig.
du är det bästa jag har och det kommer du alltid att vara no matter what.
vet inte om jag kan förklara det så jävla mkt bättre än så.
och det ljusnade upp lite idag. en liten klump i magen försvann. ska på lägenhetsvisning på måndag. en tvåa i skönsmon. jag tycker om skönsmon. det är lugnt och skönt och lagomt nära till allt. jag kommer ha petra väldigt nära. och bosätter sig anna i bredsand så kommer jag ha nära till henne också i vilket fall.
jag håller alla tummar och tår för att jag tycker om lägenheten, och isof att jag också får den. håll tummarna!
panna malte <3
20 oktober
jag är stressad och jävlig.
känns som om jag har hundra bollar i luften samtidigt, och tappar jag bara en enda så spricker allt.
För en annan skulle allt detta säkert vara en fis i rymden. men för mig är det så otroligt stort att jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
och hallmöblerna har vi sålt. har ännu inte skruvat upp den gamla hatthyllan, så har ingenstans att ha jackorna. Det ekar nästan. och badrummet ekar, annas rum ekar. det är fan inget roligt. ska stänga in mig på mitt rum de närmsta tre månaderna.
har ingen lust alls. jag ska bo i en koja gjord av banankartoner.
sover riktigt dåligt nu igen, sämre än vanligt. är trött och disträ, glömmer ord och glömmer vad jag ska göra.
suck. nästan så jag längtar till kuratorn. men ska inte dit förns på måndag. men ska bli jävligt skönt att ha ett annat problem att prata om.
nä usch. är för trött för det här.
känns som om jag har hundra bollar i luften samtidigt, och tappar jag bara en enda så spricker allt.
För en annan skulle allt detta säkert vara en fis i rymden. men för mig är det så otroligt stort att jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
och hallmöblerna har vi sålt. har ännu inte skruvat upp den gamla hatthyllan, så har ingenstans att ha jackorna. Det ekar nästan. och badrummet ekar, annas rum ekar. det är fan inget roligt. ska stänga in mig på mitt rum de närmsta tre månaderna.
har ingen lust alls. jag ska bo i en koja gjord av banankartoner.
sover riktigt dåligt nu igen, sämre än vanligt. är trött och disträ, glömmer ord och glömmer vad jag ska göra.
suck. nästan så jag längtar till kuratorn. men ska inte dit förns på måndag. men ska bli jävligt skönt att ha ett annat problem att prata om.
nä usch. är för trött för det här.
19 oktober
The world ain't all sunshine and rainbows.
It's a very mean and nasty place, and it don't care how tough you are.
It will beat you to your knees and leave you there permanently if you let it.
You, me or nobody is gonna hit as hard as life.
But it ain't about how hard you hit.
It's about how hard you can get hit and keep movin forward.
How much you can take and keep moving forward.
That's how winning is done.
It's a very mean and nasty place, and it don't care how tough you are.
It will beat you to your knees and leave you there permanently if you let it.
You, me or nobody is gonna hit as hard as life.
But it ain't about how hard you hit.
It's about how hard you can get hit and keep movin forward.
How much you can take and keep moving forward.
That's how winning is done.
18 oktober
Kaos.
Just nu är verkligen allting kaos. Allting blev uppochner igår, och stora beslut fattades på absolut ingen tid alls.
Anna fick åka in på sjukhuset igår, massa tester och skit. Det hela resulterade i en lunginflammation, antagligen har den kommit till stor del av marsvinen, hon är iaf väldigt väldigt allergisk mot dem enligt testerna.
Detta kommer kanske många tycka att det låter hemskt. Men varken jag eller Anna vill vara utan marsvinen, jag klarar helt enkelt inte av det. De är det enda jag har kvar utav Andreas.
Så det blir flytt.
både jag och anna måste flytta, snarast möjligt. Och det gör så ont i mig av så många anledningar.
jag har dåligt samvete att smågrisarna har gjort henne så sjuk.
jag hatar att jag måste flytta ifrån den människa som har fått mig att fortsätta kliva upp på morgonen de senaste månaderna.
och jag hatar att vi måste flytta från vår fina älskade lägenhet som äntligen är ett hem.
Så gårdagen var kaos, det blev bara för mkt av allt, jag grät och grät och grät, av tusen olika anledningar. Och jag vet att anna är precis lika ledsen. Detta är ju inget som någon av oss har planerat. Eller vill överhuvudtaget.
Jag och anna kommer alltid vara jag och anna även om vi inte bor ihop. Det går ju liksom inte att ändra på den saken. Men det är så otroligt vemodigt. och att vi måste försöka hitta lägenheter så fort som möjligt. Och hur jag ska ha råd, för jag vill ju inte bo i en etta igen. jag hatar ettor. men det är väl vad jag har råd med..
Och anna får liksom inte ens bo här nu! hon kommer hit senare idag och hämtar det viktigaste, kläder och sånt. sen kommer hon bo lite överallt tillsvidare. och det får jag också dåligt samvete över. att hon inte ens kan ha ett hem just nu.
det är bara ett jäkla skit alltehopa. Det är ju ingens fel, men allt blev så fel. så fort. det var ju meningen vi skulle bo här flera år till liksom. det är hemma. och ingen av oss vill lämna hemma. Men ingen av oss vill vara sjuk heller, och ingen av oss vill lämna ifrån oss marsvinen.
kaos.
Just nu är verkligen allting kaos. Allting blev uppochner igår, och stora beslut fattades på absolut ingen tid alls.
Anna fick åka in på sjukhuset igår, massa tester och skit. Det hela resulterade i en lunginflammation, antagligen har den kommit till stor del av marsvinen, hon är iaf väldigt väldigt allergisk mot dem enligt testerna.
Detta kommer kanske många tycka att det låter hemskt. Men varken jag eller Anna vill vara utan marsvinen, jag klarar helt enkelt inte av det. De är det enda jag har kvar utav Andreas.
Så det blir flytt.
både jag och anna måste flytta, snarast möjligt. Och det gör så ont i mig av så många anledningar.
jag har dåligt samvete att smågrisarna har gjort henne så sjuk.
jag hatar att jag måste flytta ifrån den människa som har fått mig att fortsätta kliva upp på morgonen de senaste månaderna.
och jag hatar att vi måste flytta från vår fina älskade lägenhet som äntligen är ett hem.
Så gårdagen var kaos, det blev bara för mkt av allt, jag grät och grät och grät, av tusen olika anledningar. Och jag vet att anna är precis lika ledsen. Detta är ju inget som någon av oss har planerat. Eller vill överhuvudtaget.
Jag och anna kommer alltid vara jag och anna även om vi inte bor ihop. Det går ju liksom inte att ändra på den saken. Men det är så otroligt vemodigt. och att vi måste försöka hitta lägenheter så fort som möjligt. Och hur jag ska ha råd, för jag vill ju inte bo i en etta igen. jag hatar ettor. men det är väl vad jag har råd med..
Och anna får liksom inte ens bo här nu! hon kommer hit senare idag och hämtar det viktigaste, kläder och sånt. sen kommer hon bo lite överallt tillsvidare. och det får jag också dåligt samvete över. att hon inte ens kan ha ett hem just nu.
det är bara ett jäkla skit alltehopa. Det är ju ingens fel, men allt blev så fel. så fort. det var ju meningen vi skulle bo här flera år till liksom. det är hemma. och ingen av oss vill lämna hemma. Men ingen av oss vill vara sjuk heller, och ingen av oss vill lämna ifrån oss marsvinen.
kaos.
17 oktober
Åh vad fina människor det finns!
Det finns så många som stöttar, och verkligen försöker få mig att kämpa på.
och ni anar inte vad mkt det betyder för mig, jag har ingen aning om hur jag ska gengälda allt. men gud så fina ni är!
Blev rörd till tårar alldeles nyss, fick en låt skickad till mig.
Där en vän sjunger och spelar den låt som alltid får mig att tänka på honom.
bara en sådan sak, ni anar inte hur mkt det betyder för mig.
Eller att få höra att ngn tänker på mig.
Helt ärligt är det för er jag kämpar just nu, för att alla ni fina tror på mig, och tutar i mig att jag faktiskt är stark nog att klara det här.
Utan alla er fina är jag inget alls.
tack.
Det finns så många som stöttar, och verkligen försöker få mig att kämpa på.
och ni anar inte vad mkt det betyder för mig, jag har ingen aning om hur jag ska gengälda allt. men gud så fina ni är!
Blev rörd till tårar alldeles nyss, fick en låt skickad till mig.
Där en vän sjunger och spelar den låt som alltid får mig att tänka på honom.
bara en sådan sak, ni anar inte hur mkt det betyder för mig.
Eller att få höra att ngn tänker på mig.
Helt ärligt är det för er jag kämpar just nu, för att alla ni fina tror på mig, och tutar i mig att jag faktiskt är stark nog att klara det här.
Utan alla er fina är jag inget alls.
tack.
15 oktober
Jag kämpar och kämpar. Men jag kommer ingen vart. Hur mkt jag än vill, och hur mkt jag än kämpar för det, så kommer jag inte vidare. Jag kan inte släppa oron, ångesten, rädslan. Jag kan inte släppa dig.
Och jag märker bara mer och mer, hur skadad jag är utav detta. Jag kan sitta vaken en hel natt, för att se till så att ingen försvinner, personer som jag egentligen inte har ngt att göra med.
Och ena sekunden kan jag känna att, han kommer inte tillbaka. Okej, så är det. Jag överlever, jag har det kämpigt men jag överlever. Till att pendla till att sakna honom så otroligt, att inte släppa mitt hopp, att inte ha någon som helst aning om hur jag ska ta mig igenom det här.
Tiden bara rusar förbi mig, men jag märker inte av det. För mig är det som om det var igår. Som om det var igår jag satt här hemma med klumpen i halsen och undrade varför han inte svarade i telefon. Som om det var igår jag i ren panik stod och bankade på dörren, lyssnade på när poliserna bröt upp den. Det känns som om det var igår jag gick den förbannade skallgången, bröt ihop på en jävla sten.
Jag kan inte släppa det här. jag kan inte. jag vill inte.
Hur ska jag kunna älska igen, som jag älskar dig?
Hur ska jag kunna vara trygg igen, som jag alltid är med dig?
älskade lilla pojke. kom hem till mig nu.
Och jag märker bara mer och mer, hur skadad jag är utav detta. Jag kan sitta vaken en hel natt, för att se till så att ingen försvinner, personer som jag egentligen inte har ngt att göra med.
Och ena sekunden kan jag känna att, han kommer inte tillbaka. Okej, så är det. Jag överlever, jag har det kämpigt men jag överlever. Till att pendla till att sakna honom så otroligt, att inte släppa mitt hopp, att inte ha någon som helst aning om hur jag ska ta mig igenom det här.
Tiden bara rusar förbi mig, men jag märker inte av det. För mig är det som om det var igår. Som om det var igår jag satt här hemma med klumpen i halsen och undrade varför han inte svarade i telefon. Som om det var igår jag i ren panik stod och bankade på dörren, lyssnade på när poliserna bröt upp den. Det känns som om det var igår jag gick den förbannade skallgången, bröt ihop på en jävla sten.
Jag kan inte släppa det här. jag kan inte. jag vill inte.
Hur ska jag kunna älska igen, som jag älskar dig?
Hur ska jag kunna vara trygg igen, som jag alltid är med dig?
älskade lilla pojke. kom hem till mig nu.
Mina bäbisar
Tyckte det var dags att ägna ett inlägg åt mina älsklingar, som fyller dagarna med mys och gos.
Daisy
Daisy är flockledaren av flickorna, en väldigt bestämd men otroligt snäll dam.
Hon är väldigt förtjust i att pussas på händerna, och är ett otroligt matvrak!
Daisy är nog den lugnaste och tamaste grisen jag har, hon är den man presenterar
ovana och osäkra för. Tycker man inte om marsvin innan man träffar Daisy, så
gör man det garanterat efter!
Gullan
Gullan är den vackra grisen med stamtavla. Hennes riktiga namn som står på
stamtavlan är Cremé bruulé och hon kommer ursprungligen från en uppfödare
i Gävle. När hon först kom var hon otroligt skygg, man fick inte alls ta på henne
eller plocka upp henne. Numer är det inte hennes favorit att bli uppplockad ur buren
men när hon väl sitter i famnen så är det så mysigt så. Hon har gjort stora framsteg
och börjar bli en riktigt tam gris. Min ögonsten är hon.
Busan
Älskade lilla Busan är dotter till Daisy. Hon fick sitt namn bara några dagar efter
att hon hade fötts. Hon var det barnet i kullen som var så otroligt nyfiken och
ville leka och nosa och var väldigt frammåt. Det är hon fortfarande, och jag lovar
att hon lever upp till sitt namn. Hon är väldigt lik sin mor till psyket. Är otroligt
snäll, men som sagt busig, så det är sällan hon har tid att sitta i famnen
någon längre stund. Men hon är så fin med sin virvel i pannan. Fräck är hon
också, hon drar sig inte för att sno mat av de andra, ur munnen på dem!
Nirvana
Nirvana är dotter till Gullan. Enda marsvinet med virvlar över hela kroppen. Nirvana
är grisen som är otroligt försiktig och försynt. Har nog mycket att göra med att hon
är lägst i rang i flocken. Tyvärr kan de som ligger lägst bli lite "mobbade" av de andra.
Men hon är väldigt snäll, och otroligt kittlig. Det är svårt att ha henne uppe i famnen
och mysa med henne för så fort man tar på henne hoppar hon till och skriker,
just för att man kittlar henne. Men hon är otroligt fin, minstingen!
Dexter
Dexter, lilla goa Dexter. Son till Gullan och bror till Nirvana. Han är väldigt
förtjust i damerna och även i att mysa. var redan från födseln väldigt lugn, och
han var också en otroligt liten kille när han föddes, minst av alla barn. Men har alltid
varit ett snällt och lugnt marsvin. Förutom då han och brorsan inte går ihop. Då kan
det gå riktigt vilt till i pojkarnas bur.
Sonic
Sonic, son till Gullan och bror till Dexter och Nirvana. Sonic har fått sitt namn från att
han är otroligt snabb, vill han inte komma upp då är det svårt att få upp honom, han
springer ifrån händerna på dig riktigt fort. Är han ute på golvet så kan han ha sprungit iväg
snabbare än man hinner reagera! har blivit lita hackar på av brorsan, men det har lugnat sig nu.
Men Sonic är lite sprättig av sig, vilket jag hoppas försvinner med tiden. Älskar att ligga inne
i huset i buren. försöker brorsan trängas med honom där så sägs det ifrån på skarpen!
Daisy är flockledaren av flickorna, en väldigt bestämd men otroligt snäll dam.
Hon är väldigt förtjust i att pussas på händerna, och är ett otroligt matvrak!
Daisy är nog den lugnaste och tamaste grisen jag har, hon är den man presenterar
ovana och osäkra för. Tycker man inte om marsvin innan man träffar Daisy, så
gör man det garanterat efter!
Gullan
Gullan är den vackra grisen med stamtavla. Hennes riktiga namn som står på
stamtavlan är Cremé bruulé och hon kommer ursprungligen från en uppfödare
i Gävle. När hon först kom var hon otroligt skygg, man fick inte alls ta på henne
eller plocka upp henne. Numer är det inte hennes favorit att bli uppplockad ur buren
men när hon väl sitter i famnen så är det så mysigt så. Hon har gjort stora framsteg
och börjar bli en riktigt tam gris. Min ögonsten är hon.
Busan
Älskade lilla Busan är dotter till Daisy. Hon fick sitt namn bara några dagar efter
att hon hade fötts. Hon var det barnet i kullen som var så otroligt nyfiken och
ville leka och nosa och var väldigt frammåt. Det är hon fortfarande, och jag lovar
att hon lever upp till sitt namn. Hon är väldigt lik sin mor till psyket. Är otroligt
snäll, men som sagt busig, så det är sällan hon har tid att sitta i famnen
någon längre stund. Men hon är så fin med sin virvel i pannan. Fräck är hon
också, hon drar sig inte för att sno mat av de andra, ur munnen på dem!
Nirvana
Nirvana är dotter till Gullan. Enda marsvinet med virvlar över hela kroppen. Nirvana
är grisen som är otroligt försiktig och försynt. Har nog mycket att göra med att hon
är lägst i rang i flocken. Tyvärr kan de som ligger lägst bli lite "mobbade" av de andra.
Men hon är väldigt snäll, och otroligt kittlig. Det är svårt att ha henne uppe i famnen
och mysa med henne för så fort man tar på henne hoppar hon till och skriker,
just för att man kittlar henne. Men hon är otroligt fin, minstingen!
Dexter
Dexter, lilla goa Dexter. Son till Gullan och bror till Nirvana. Han är väldigt
förtjust i damerna och även i att mysa. var redan från födseln väldigt lugn, och
han var också en otroligt liten kille när han föddes, minst av alla barn. Men har alltid
varit ett snällt och lugnt marsvin. Förutom då han och brorsan inte går ihop. Då kan
det gå riktigt vilt till i pojkarnas bur.
Sonic
Sonic, son till Gullan och bror till Dexter och Nirvana. Sonic har fått sitt namn från att
han är otroligt snabb, vill han inte komma upp då är det svårt att få upp honom, han
springer ifrån händerna på dig riktigt fort. Är han ute på golvet så kan han ha sprungit iväg
snabbare än man hinner reagera! har blivit lita hackar på av brorsan, men det har lugnat sig nu.
Men Sonic är lite sprättig av sig, vilket jag hoppas försvinner med tiden. Älskar att ligga inne
i huset i buren. försöker brorsan trängas med honom där så sägs det ifrån på skarpen!
Ja, det var mina älskade grisar. alla med sin egen personlighet, sina egna ljud och sitt egna sätt. Men jag älskar dem så otroligt mkt, och de är otroligt viktiga för mig. Tyvärr blev många kort med röda ögon. Men det här är min familj, mina älsklingar. <3
12 oktober
Ett midnattssamtal
om hur allt borde vara
livet och döden
musik och film
om känslor
en vacker vänskap
ett samspel utan fördomar
i en slutgiltig vägran
att acceptera ensamhetens lagar
skratt och tårar
humor och allvar
tillsammans
ett crescendo av skratt
i en värld som vill få oss att gråta
tack för att du finns din satans jupiter människa!
Du får mig att fortsätta andas, fortsätta kliva upp på morgonen och fortsätta kämpa.
Du håller om mig när jag gråter, och skrattar med mig då jag är glad.
Utan dig hade jag gått under för länge sen. Anna Kalte <3
Och grattis älskade mamma på födelsedagen!
om hur allt borde vara
livet och döden
musik och film
om känslor
en vacker vänskap
ett samspel utan fördomar
i en slutgiltig vägran
att acceptera ensamhetens lagar
skratt och tårar
humor och allvar
tillsammans
ett crescendo av skratt
i en värld som vill få oss att gråta
tack för att du finns din satans jupiter människa!
Du får mig att fortsätta andas, fortsätta kliva upp på morgonen och fortsätta kämpa.
Du håller om mig när jag gråter, och skrattar med mig då jag är glad.
Utan dig hade jag gått under för länge sen. Anna Kalte <3
Och grattis älskade mamma på födelsedagen!
8 oktober
Haft några ganska bra dagar.
Har lillebror på besök i veckan. han har prao i stan så han sover här så han slipper pendla. är så mysigt att faktiskt få rå om honom. Det får mig att fokusera på annat en liten stund.
Var hos kuratorn igår, var inte alls sugen på att prata om andreas egentligen. så vi pratade mest om sorg. vad det egentligen är och vad det kan göra med en människa. var skönt att fokusera på sorgen, och inte på andreas. ta inte det där på fel sätt nu. men jag fokuserar så mkt på andreas, och att prata högt om honom gör så ont i hjärtat på mig. var skönt att inte göra det under ett så intensivt möte en gång.
Idag var jag och gav blod. det gick bra, och känns som om jag gör något viktigt. Att göra något så litet, som kan ändra en hel människas liv. förstår inte att inte fler gör det. så skrev upp mig på att ge plasma också. gör jag det ena kan jag väl tusan i mig göra det andra också.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund. för att orka med resten av dagen.
Oroar mig lite för jobbet. de har inte ringt på hur länge som helst. behöver ju jobba! Men det kommer hoppas jag. har bara så svårt att njuta av ledigheten när jag oroar mig för när jag ska få jobba nästa gång...
Har lillebror på besök i veckan. han har prao i stan så han sover här så han slipper pendla. är så mysigt att faktiskt få rå om honom. Det får mig att fokusera på annat en liten stund.
Var hos kuratorn igår, var inte alls sugen på att prata om andreas egentligen. så vi pratade mest om sorg. vad det egentligen är och vad det kan göra med en människa. var skönt att fokusera på sorgen, och inte på andreas. ta inte det där på fel sätt nu. men jag fokuserar så mkt på andreas, och att prata högt om honom gör så ont i hjärtat på mig. var skönt att inte göra det under ett så intensivt möte en gång.
Idag var jag och gav blod. det gick bra, och känns som om jag gör något viktigt. Att göra något så litet, som kan ändra en hel människas liv. förstår inte att inte fler gör det. så skrev upp mig på att ge plasma också. gör jag det ena kan jag väl tusan i mig göra det andra också.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund. för att orka med resten av dagen.
Oroar mig lite för jobbet. de har inte ringt på hur länge som helst. behöver ju jobba! Men det kommer hoppas jag. har bara så svårt att njuta av ledigheten när jag oroar mig för när jag ska få jobba nästa gång...
1 oktober
Äntligen är den förbannade månaden september slut.
Vet inte vad det är, men min rygg gör så förbannat ont just nu. tog mig ungefär två timmar att kliva upp ur sängen imorse. Vet inte om det kanske var att jag var på massagen? Att hon liksom fixade till min rygg lite och sen började jag jobba osv och fuckade upp den mer än vanligt? Jag vet inte. Men har så otroligt ont. Fick lite starkare värktabletter av syster idag iaf. alvedon och liknande hjälper ju faktiskt inte för fem öre. då får jag knarka dem...
Tyvärr så betyder min ryggvärk dåligt humör också. värre än vanligt. men jag orkar inte vara glad när jag har ständigt ont. det är ju aldrig bra! antingen har jag lite ont, eller mkt ont. jag är aldrig utan smärtan.
Har också försökt förmå mig själv att kika runt på en hemsida som kuratorn tipsade mig om.
Vimil. vi som mist någon mitt i livet.
Men jag kan bara inte förmå mig själv. jag kan inte vara inne på en sida som handlar om ngn som mist ngn, som handlar om hur jag ska gå vidare för att JAG har mist ngn. Jag kan inte förmå mig själv att acceptera det.
Jag vill inte ha mist honom. jag vill bara ha honom här hos mig. få krypa upp i hans famn. dra fingrarna genom hans hår, skatta med honom, gråta med honom. kyssa honom. jag saknar att bara få vara med honom. och det gör så ont att sakna någon på det här sättet. Att önska att få veta.
Och alla säger att jag är så in i helvetes stark, att jag är duktig, godhjärtat, och att jag kommer klara mig igenom det här.
men jag kan faktiskt inte se det. jag orkar inte mer. "det kommer alltid en morgondag" - men om jag inte vill ha en morgondag då? Om jag inte vill må såhär en endaste dag till? Om jag inte orkar med det här ngt mer? För jag orkar faktiskt inte. jag vet inte vart folk ser min styrka ngnstans. Att fortsätta att andas är inte starkt. att börja leva ett liv. det vore starkt. men jag lever inte.
Och man måste visst nå botten för att kunna må bättre igen. men jag vet inte vart fan min botten är. För jag mår bara sämre och sämre. men det tar då aldrig slut. och jag orkar bara inte.
Vet inte vad det är, men min rygg gör så förbannat ont just nu. tog mig ungefär två timmar att kliva upp ur sängen imorse. Vet inte om det kanske var att jag var på massagen? Att hon liksom fixade till min rygg lite och sen började jag jobba osv och fuckade upp den mer än vanligt? Jag vet inte. Men har så otroligt ont. Fick lite starkare värktabletter av syster idag iaf. alvedon och liknande hjälper ju faktiskt inte för fem öre. då får jag knarka dem...
Tyvärr så betyder min ryggvärk dåligt humör också. värre än vanligt. men jag orkar inte vara glad när jag har ständigt ont. det är ju aldrig bra! antingen har jag lite ont, eller mkt ont. jag är aldrig utan smärtan.
Har också försökt förmå mig själv att kika runt på en hemsida som kuratorn tipsade mig om.
Vimil. vi som mist någon mitt i livet.
Men jag kan bara inte förmå mig själv. jag kan inte vara inne på en sida som handlar om ngn som mist ngn, som handlar om hur jag ska gå vidare för att JAG har mist ngn. Jag kan inte förmå mig själv att acceptera det.
Jag vill inte ha mist honom. jag vill bara ha honom här hos mig. få krypa upp i hans famn. dra fingrarna genom hans hår, skatta med honom, gråta med honom. kyssa honom. jag saknar att bara få vara med honom. och det gör så ont att sakna någon på det här sättet. Att önska att få veta.
Och alla säger att jag är så in i helvetes stark, att jag är duktig, godhjärtat, och att jag kommer klara mig igenom det här.
men jag kan faktiskt inte se det. jag orkar inte mer. "det kommer alltid en morgondag" - men om jag inte vill ha en morgondag då? Om jag inte vill må såhär en endaste dag till? Om jag inte orkar med det här ngt mer? För jag orkar faktiskt inte. jag vet inte vart folk ser min styrka ngnstans. Att fortsätta att andas är inte starkt. att börja leva ett liv. det vore starkt. men jag lever inte.
Och man måste visst nå botten för att kunna må bättre igen. men jag vet inte vart fan min botten är. För jag mår bara sämre och sämre. men det tar då aldrig slut. och jag orkar bara inte.