15 oktober
Och jag märker bara mer och mer, hur skadad jag är utav detta. Jag kan sitta vaken en hel natt, för att se till så att ingen försvinner, personer som jag egentligen inte har ngt att göra med.
Och ena sekunden kan jag känna att, han kommer inte tillbaka. Okej, så är det. Jag överlever, jag har det kämpigt men jag överlever. Till att pendla till att sakna honom så otroligt, att inte släppa mitt hopp, att inte ha någon som helst aning om hur jag ska ta mig igenom det här.
Tiden bara rusar förbi mig, men jag märker inte av det. För mig är det som om det var igår. Som om det var igår jag satt här hemma med klumpen i halsen och undrade varför han inte svarade i telefon. Som om det var igår jag i ren panik stod och bankade på dörren, lyssnade på när poliserna bröt upp den. Det känns som om det var igår jag gick den förbannade skallgången, bröt ihop på en jävla sten.
Jag kan inte släppa det här. jag kan inte. jag vill inte.
Hur ska jag kunna älska igen, som jag älskar dig?
Hur ska jag kunna vara trygg igen, som jag alltid är med dig?
älskade lilla pojke. kom hem till mig nu.
Usch man mår så dåligt när man läser din blogg =/ Det kommer ordna sig Tina. Du är en stark människa!
Det får ta den tid det tar, och jag vet också att du kommer att klara det. Livet är inte lätt, inte för någon av oss.
Såklart! Jag bryr mig ju.
Med mig är det hyfsat bra. Har ingen lust att klaga nu faktiskt när du har det mycket jobbigare än vad jag har. Är bara less på skolan också vidare...
Kram!
Jo så kan man ju se det! Det finns alltid dem som har det värst, om man säger så! Jo de ringer till mig ibland. De borde ringa till dig istället eftersom jag oftast säger nej pga skolan. Visst kan få vara kul att jobba ibland, men det skulle ju då vara natten på en helg liksom. Och det vet ju inte jag när jag ser "det dolda numret" om det kommer erbjudas dag eller natt. Haha:P Så ibland vet man inte om man vill svara. De ringde igår och frågade om jag kunde jobba idag. Men jag går ju i skolan så... Jo precis. Sista året nu. Beställde studentmössa idag! :) Kram!
Usch ja...
Overklig upplevelse...finns inget o jämföra med...
Kan bara säga att runtomkring dig finns många människor som bryr sig om dig och vill att du ska må så bra som möjligt.
Dessa försvinner inte från dig. De finns kvar runtomkring dig.
Jag är en av dem.
Långt ifrån dig fysiskt men jag tänker ofta på dig.
Kram på dig, gumman.
Du vet att du får höra av dig om du vill...när du vill...
Gissan
Jag vet, Tina... :)
Jag känner din uppskattning. Du behöver inte visa något.
KramKramKram ;)
Gissan