Kaos.

Just nu är verkligen allting kaos. Allting blev uppochner igår, och stora beslut fattades på absolut ingen tid alls.

Anna fick åka in på sjukhuset igår, massa tester och skit. Det hela resulterade i en lunginflammation, antagligen har den kommit till stor del av marsvinen, hon är iaf väldigt väldigt allergisk mot dem enligt testerna.
Detta kommer kanske många tycka att det låter hemskt. Men varken jag eller Anna vill vara utan marsvinen, jag klarar helt enkelt inte av det. De är det enda jag har kvar utav Andreas.

Så det blir flytt.

både jag och anna måste flytta, snarast möjligt. Och det gör så ont i mig av så många anledningar.
jag har dåligt samvete att smågrisarna har gjort henne så sjuk.
jag hatar att jag måste flytta ifrån den människa som har fått mig att fortsätta kliva upp på morgonen de senaste månaderna.
och jag hatar att vi måste flytta från vår fina älskade lägenhet som äntligen är ett hem.

Så gårdagen var kaos, det blev bara för mkt av allt, jag grät och grät och grät, av tusen olika anledningar. Och jag vet att anna är precis lika ledsen. Detta är ju inget som någon av oss har planerat. Eller vill överhuvudtaget.

Jag och anna kommer alltid vara jag och anna även om vi inte bor ihop. Det går ju liksom inte att ändra på den saken. Men det är så otroligt vemodigt. och att vi måste försöka hitta lägenheter så fort som möjligt. Och hur jag ska ha råd, för jag vill ju inte bo i en etta igen. jag hatar ettor. men det är väl vad jag har råd med..

Och anna får liksom inte ens bo här nu! hon kommer hit senare idag och hämtar det viktigaste, kläder och sånt. sen kommer hon bo lite överallt tillsvidare. och det får jag också dåligt samvete över. att hon inte ens kan ha ett hem just nu.

det är bara ett jäkla skit alltehopa. Det är ju ingens fel, men allt blev så fel. så fort. det var ju meningen vi skulle bo här flera år till liksom. det är hemma. och ingen av oss vill lämna hemma. Men ingen av oss vill vara sjuk heller, och ingen av oss vill lämna ifrån oss marsvinen.

kaos.