29 juli
allting bara spritter i kroppen på mig nu.
Jag är så lycklig, och överväldigad av allting.
En pojke, som för nästan 5½ år sedan tog mig med storm. men då funkade det helt enkelt inte. inte med avståndet... Så kontakten försvann tillslut. Men under de här åren, tankarna ha vandrat iväg till honom. skulle ljuga om jag sa annat. och jag har många gånger nekat honom när han har försökt få upp kontakten... var väl lite rädd. visste nog någonstans att känslorna skulle komma tillbaka, och var nog rädd att det skulle bli som första gången. Men nu, när jag verkligen trodde att jag absolut inte skulle få några känslor, och träffade honom. Att man kan falla för någon så ordentligt.
Han frågade mig för ngn dag sedan om han var min stora kärlek. Med lite betänketid så nickade jag sedan fram ett svar. om jag fortfarande kan få de känslor som jag beskrev när jag nyss började skriva den här bloggen, för ja det är samma daniel om det är ngn som är nyfiken. då är det stort.
Känns som om vi har kommit varandra så mkt närmare senaste veckan. vi har pratat, om allt och inget. lärt känna varandra. släppt varandra nära inpå. Jag har pratat med honom om Andreas, och försökt förklara. och han lyssnar och försöker förstå. tycker det är stort av honom. att sitta och lyssna på mina känslor för en helt annan person, och acceptera att så är det.
Men jag känner mig inte rädd, jag är ute på hal is.det är jag. mkt som känns som det är allra första gången. men jag är inte rädd. jag känner mig så trygg med honom. När jag lägger mig med huvudet mot hans bröst. då är jag hemma. där jag ska vara. då är allt jobbigt över. för jag känner tryggheten. och jag känner tilliten. när han säger att han inte tänker lämna. då tror jag honom. och det är stort efter allt jag vart med om. men med Daniel är jag helt enkelt hemma. because home i where you're heart is.
längtar redan efter framtiden. tillsammans. Misstro mig inte kära vänner. andreas kommer alltid finnas i mitt hjärta. jag kommer alltid sakna honom och undra och fundera. Men det känns som om jag är värd det här. efter att ha legat på botten så är jag värd denna lycka. För lycklig gör han mig.
Daniel ♥
Jag är så lycklig, och överväldigad av allting.
En pojke, som för nästan 5½ år sedan tog mig med storm. men då funkade det helt enkelt inte. inte med avståndet... Så kontakten försvann tillslut. Men under de här åren, tankarna ha vandrat iväg till honom. skulle ljuga om jag sa annat. och jag har många gånger nekat honom när han har försökt få upp kontakten... var väl lite rädd. visste nog någonstans att känslorna skulle komma tillbaka, och var nog rädd att det skulle bli som första gången. Men nu, när jag verkligen trodde att jag absolut inte skulle få några känslor, och träffade honom. Att man kan falla för någon så ordentligt.
Han frågade mig för ngn dag sedan om han var min stora kärlek. Med lite betänketid så nickade jag sedan fram ett svar. om jag fortfarande kan få de känslor som jag beskrev när jag nyss började skriva den här bloggen, för ja det är samma daniel om det är ngn som är nyfiken. då är det stort.
Känns som om vi har kommit varandra så mkt närmare senaste veckan. vi har pratat, om allt och inget. lärt känna varandra. släppt varandra nära inpå. Jag har pratat med honom om Andreas, och försökt förklara. och han lyssnar och försöker förstå. tycker det är stort av honom. att sitta och lyssna på mina känslor för en helt annan person, och acceptera att så är det.
Men jag känner mig inte rädd, jag är ute på hal is.det är jag. mkt som känns som det är allra första gången. men jag är inte rädd. jag känner mig så trygg med honom. När jag lägger mig med huvudet mot hans bröst. då är jag hemma. där jag ska vara. då är allt jobbigt över. för jag känner tryggheten. och jag känner tilliten. när han säger att han inte tänker lämna. då tror jag honom. och det är stort efter allt jag vart med om. men med Daniel är jag helt enkelt hemma. because home i where you're heart is.
längtar redan efter framtiden. tillsammans. Misstro mig inte kära vänner. andreas kommer alltid finnas i mitt hjärta. jag kommer alltid sakna honom och undra och fundera. Men det känns som om jag är värd det här. efter att ha legat på botten så är jag värd denna lycka. För lycklig gör han mig.
Daniel ♥
Postat av: Anita.H
Såklart du ska ta emot lyckan!
Andreas kommer aldrig tillbaka, det är ett ont accepterande och jag tror inte han skulle vilja du gick genom livet och försakade lyckan för att istället ägna ditt liv åt att grubbla och fundera.
Så Go girl! Jag är din största hejjarsupporter!!
Kram!!