Jag hatar att du tvingar mig att leva ett liv, som om du aldrig existerat.
Jag hatar att du tvingar mig leva i en ovisshet, som får min kropp att kännas som den väger ett ton.
Jag hatar att du lämnade mig, trots du lovat att du alltid skulle stanna.
Jag hatar att du fått mig tappa tron, på livet, kärlek och tillit.
Jag hatar att du fått mig känna mig ovärdig.
Jag hatar att du tog ifrån mig all lycka.
Jag hatar den ångest och depression jag fått, pga att du försvann.
Jag hatar tanken på att jag har förlorat den människa jag skulle ha kvar för evigt.
Jag hatar att du inte låter mig få somna på ditt bröst.
Jag hatar att du inte låter mig få höra dina andetag.
Jag hatar att du valde att det skulle vara såhär.

Men jag kommer aldrig kunna hata dig. Jag hatar allt som hänt, allt jag känner, hur jag mår.
Jag hatar ditt val, jag hatar vad du bestämde dig för att göra.
Men jag kommer aldrig kunna hata dig.