Jag är ensam här i helgen. det är tyst, väldigt tyst.
för att inte bli uppäten av tystnaden och ensamheten så har jag gjort allt från att diska och tvätta och gjort rent hos grodorna, funderar på att göra rent hos marsvinen också, annars gör jag det imorn. bada marsvinen skulle jag behöva göra om inte annat.
Det är så sjukt tyst här.

imorn är det den 14:onde. 4 månader. jag vill slå och sparka, skrika och gråta. Men idag kommer det inget. idag är jag tom på känslor.
Och imorn ska jag till kuratorn igen, lite dumt kanske att boka in den 14:onde. det datumet som jag vet är en skitdag. spelar liksom ingen roll.

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. mitt mående är precis detsamma, jag känner samma känslor som i de resterande inläggen. jag får inte ur mig något nytt. jag hittar inget nytt att bearbeta, och de känslor som jag redan har. jag har ingen aning om hur jag ska få dem att försvinna.

Jag vill ju bara få veta, spelar ingen roll vad jag eller alla andra TROR. att tro något hjälper inte, jag behöver konkreta bevis på hur läget ligger till. har ingen aning om hur jag ska ta mig igenom det här annars. jag vill bara veta.
för jag saknar dig så fruktansvärt, varje dag hugger det till i hjärtat vid tanken på dig.
det gör ont i mig för allt du missar, och allt som du förtjänade att få vara med om.
jag saknar dig.