Usch. jag hatar att göra av med pengar. det ger mig en sån otrolig ångest.
Köpte en ny dammsugare idag. efter en smäll i golvet så ville den gamla inte vara med något mer. lika bra tänkte jag, eftersom det inte fanns några påsar som passade till den gamla.
Så ringde min kära fader och frågade om han ville skjutsa mig så jag kunde köpa en ny. Vips så är 600 spänn borta. maskinen var på rea, vilket var tur. Men jag hatar att göra av med pengar på sånt här. för det är sånt man egentligen inte behöver. eller klart man behöver det. men det finns så mkt bättre saker som pengarna hade kunnat gå till. en ny soffa tex. vilket jag är i stort behov av. skulle kunna åka och köpa en på en gång. men det är så mkt pengar jag lägger ut att jag skulle ha en sån hemsk ångest.

pappa hade tänkt vaccinera sig idag också. fine tänkte jag och följde med. har egentligen inte tänkt ta den där sprutan överhuvudtaget. men så mkt skada kan det väl inte göra. så vi åkte till travbanan. väl där blev pappa såklart nekad eftersom han är äggallergiker. Det dumma är att han är i en riskzon, så egentligen så behövde han den väl mer än andra. jag är egentligen inte i ngn riskzon, men jobbar ju inom vården. är väl mest därför jag tar den så.
alla säger att de får så ont i armen. jag sitter och väntar på smärtan, vill att den ska komma så jag inte är konstig på ngt sätt. är lite öm precis där de stack, annars inget.

---

Har känt de senaste dagarna, en slags håglöshet. jag ser ingen glädje eller mening i något. orkar liksom inte hitta den meningen. orkar inte ta det där steget, nästa steg. och jag gråter inte, skulle så gärna gråta. men klarar inte av att ta steget att släppa ut det. jag vill ta steget, men ändå står jag och trampar. som att trampa i kvicksand. kämpar jag för mkt så dras jag bara ner ännu mer. ju mer stilla jag är, ju mer håglös jag är. desto stadigare är jag.

bara en stor soppa alltehopa. är så trött på det här.