Mats ringde mig förut.
Ska till fränsta imorn. Jag har inte varit där på nästan 7 veckor. och känslorna är så otroligt blandade.
Jag har ont i magen så jag vill kräkas. gråten ligger i en klump i halsen, ryggen värker.
Men samtidigt så känns det som att är det ngn som kan veta om det är ngt som saknas, eller är annorlunda överhuvudtaget i lägenheten så är det nog jag. förutom andreas är det jag som spenderat mest tid där, jag har för guds skull haft mitt livs finaste ögonblick i den lägenheten. Känns som om jag måste vara där, jag vill vara där. Men ändå inte.
Hoppas jag slipper bryta ihop där i lägenheten iaf. att jag är stark nog att klara av vistelsen där. lätt kommer det inte bli. Men jag tänker göra det. Jag SKA klara det.

Tur jag litar på mats, vet att om det blir för jobbigt så förstår han det.

Det är bara det att det är i den där lägenheten jag och andreas har haft våra finaste stunder.
Jag kommer ihåg våran inomhuspicknick. Jag ville så gärna ha en picknick. Men det var mitt i januari.
Men klart som fan att min pojkvän ska ge mig en picknick. Så vi gick och handlade picknickmat, bredde ut en filt på golvet och hade picknick. Låter kanske fånigt. men det var helt underbart mysigt.

Och det är i den där lägenheten som andreas berättade hur mkt han tänkt på barn, att han så gärna ville ha barn. Med mig liksom. han ville ha barn med mig. Våran planerade framtid sträckte sig så långt att vi skulle ha ett barn tillsammans.
Det var också i den lägenheten, vi bokstavligt talat tummade på att vi skulle flytta ihop. Vi lovade varandra att en dag skulle vi bo tillsammans. Andreas ville ha en tvåa. Men jag sa att det räcker inte. Vi skulle ha en trea. och det sista rummet skulle vara hans alldeles egna. hans spelrum. Han skulle få sitt spelrum.
Och eftersom att vi båda hatar att diska, skulle vi ha en diskmaskin, och jag ville ha en tvättmaskin. För tvättstugor hatar jag.

Det finns så mycket minnen från den lägenheten. Men jag ska försöka. jag ska vara stark. Måste vara hundra gånger starkare än normalt. Krävs mkt bara genom att klara av en dag här hemma. Att klara av bara en timme i den lägenheten kommer bli jobbigt. men jag lovar att jag ska försöka.
jag måste göra det, för jag älskar honom. Det är för honom som jag kämpar, som jag lever vidare och orkar andas.