4 veckor.
Det har gått fyra jävla veckor. Och ikväll är jag inte ledsen, inte tom. Jag är arg. jag är så jävla arg. vart är alla mina jävla svar? Jag har så föbannat många frågor. men får jag ett enda svar?! Nej. Jag hatar den här skiten. jag vill inte leva i det något mer. jag vill ha dig tillbaka, få vara lycklig och glad. få planera min framtid igen. MEN NEJ. jag ska ligga här i den förbannade sängjäveln och må dåligt. Jag ska tröstäta, jag ska gå som en jävla zombie i ett vakuum. Kom tillbaka och låt mig leva. Den här jävla bubblan jag är i just nu är inget liv. Inte ens i närheten. KAN DU INTE BARA KOMMA TILLBAKA!? åh jag blir så arg. varför utsätter du mig för det här?!

Jag har sagt så jävla många ggr till dig att skulle du försvinna ur mitt liv är det inte längre du som mår dåligt, då är det mig de får skicka in på psyk. och jag tror fan det är nära. jag är på bristningsgränsen för vad mitt psyke klarar av. JAG ORKAR INTE.

Hela tiden ska man hålla god min. hela tiden ska man svara på frågor om hur man mår. hur fan tror ni?! kan ni ens föreställa er?! Nej, skulle inte tro det. så hur fan kan ni vilja att jag ska förklara hur jag mår?! det går för i helvete inte.

Ikväll hatar jag allt. allt allt. Jag vill bara ligga här. utmattad, tom och jävlig. jag vill dricka min jävla ramlösa och hosta lungorna ur mig. jag vill vara bitter och arg. och det kommer det bli många kvällar till med. om inte du kan bestämma dig för att dyka upp. I botten på en sjö, liftandes i en bil. Glad, ledsen, arg, död. Kom bara hem. Låt mig inte gå igenom detta längre. Jag förtjänar inte det.