Jag hatar det här. jag känner ett så stort hat mot situationen jag är i att jag ibland inte vet vilket ben jag ska stå på.

Jobbet, det är nog min stora räddning just nu. där får jag vara glad och mig själv och släppa tankarna på allt skit för en stund. vilket har lett till att jag har jobbat 8 dagar på raken. 8 dagar är mkt som det är, men jobbar man inom vården kan det bli tungt. det var jävligt skönt att kliva av passet idag faktiskt. men just nu skulle jag inte tveka till att jobba ännu en dag. så skönt att bara släppa allt för några timmar.

De kommer säga upp lägenheten. Den finns där augusti ut. jag kan inte ens förklara känslorna som det skapar inom mig. Han är verkligen borta. blir så... absolut på något sätt. ungefär som ett bevis på att han inte kommer tillbaka. Och det gör ont. fruktansvärt ont. Ska åka dit något snart, och jag ska ta varenda liten pryl som är viktigt för mig, och som jag vet är viktigt för honom, som jag vet att han skulle vilja att jag tar hand om. Det kommer bli jävligt jobbigt, och det kommer vara jobbigt att behålla sakerna. samtidigt som det är ett sätt att ha honom nära mig, så är det jävligt jobbigt att hela tiden bli påmind.

allting är så fruktansvärt jobbigt. jag vill bara att stenen på min bröstkorg ska försvinna. jag vill inte ha den tryckande känslan längre. jag vill inte behöva bita mig i läppen för att låta bli att gråta varje gång jag tänker på honom. jag vill slippa vakuumet som jag har runt omkring mig. jag vill slippa oron och sorgen.

Om jag bara kunde få honom tillbaka. Det är så otroligt svårt att förklara hur det känns, hur jag mår. Jag mår inte bra. men jag klarar aldrig av att känna efter hur dåligt jag egentligen mår. skulle nog bli alldeles för mycket för mig.

Jag är iaf hemma i holm hos mamma och pappa tills på fredag. skönt att komma bort en sväng. otroligt skönt. har bara lite dåligt samvete mot mina småbäbisar därhemma. har knappt haft tid/ork att ens säga hej till dem när jag jobbat så mycket. men syster skulle ge dem lite mat medans jag är borta. så då får dem nog lite kärlek där också. Något positivt i det hela är att de har fått stora nya burar. flickorna har en bur som är två meter lång! de blev så glada när de flyttade in.

Nu ska jag försöka sova. ännu svårare att sova när det inte är min egen säng. och inte med de nyheterna jag fick idag. men jag ska inte upp för ngt speciellt imorn. så får väl ligga och dra mig hela dagen då.

jag saknar dig, så det värker i både hjärta och lungor.