12 juni
hur ska jag kunna existera i en värld där inte han finns med i?
Hur ska jag kunna bli den glada och lyckliga människan igen, den som jag var när jag var med honom?
Hur ska jag kunna ta ett andetag, utan att sakna doften av honom?
Hur ska jag kunna känna den tryggheten igen, den som jag kände med honom?
Hur ska jag någonsin kunna klara av att ta ngn i handen, och lé, när det inte är hans hand?
Hur ska jag någonsin kunna ta mig igenom allt jobbigt, utan hans tröstande ord?
Hur ska jag någonsin igen kunna krypa upp i någons famn, efter en lång dag och bara slappna av, när det inte är hans famn?
Hur fan ska man kunna ta sig igenom något liknande?
Jag önskar så mycket att det fanns mer tid. Mer tid med dig. Känns som om jag haft dig i några sekunder av mitt liv. Sekunder av lycka och kärlek. men jag vill ha mer. kom hem.
Jag saknar och älskar dig.
föralltid.
Kära Tina...
Känner så med dig.
Vill bara ge dig en lång, stor kram...
Gissan
Ja, sjukvården är inte som den ska numer, inte i nått, varken för en enkel urinvägsinfektion eller som du som behöver hjälp och det akut. Men jag hoppas.
Läser här nere och ser att du har tur som har en sån fin familj!!!
Kram!
Hej! Tack så jättemycket för att du skrev i min gästbok om Gullan och hennes bebisar! Fick nyligen veta att hon som jag sålde Creme Brulée (som hon hette då) till hade sålt henne viadre utan att berätta för mig och självklart får man en liten oroskänsla i magen. Så det var en liten sten som föll när jag läste ditt inlägg. :-)
Har skummat igenom din blogg lite och vet inte riktigt vad jag ska säga... Kan inte ens föreställa mig hur smärtsamt det måste vara att leva i ovisshet så som du gör. :-( Jag beklagar verkligen och hoppas att allting löser sig till det bästa till slut!