Känslan av en saknad, som aldrig tar slut.
En saknad som bara växer, slår rot i hjärtat, som klamrar sig fast.
En oro och funderan, som är bortom denna värld.
Är jag med dig i dina tankar? Tänker och känner du?
Saknaden tär så hårt, och tomheten efter dig gapar som ett stort osynlig hål.
Ett hål ingen kan se, och som ingen kan känna, förutom jag.
Sitter fast i denna kvicksand, som du genom att inte stanna skapade åt mig.

Ibland förbannar jag dig, ibland skriker jag åt dig, fast du inte hör.
Ibland gråter jag för att du övergett mig, och ibland för att min kärlek inte räckte till.
Ibland ångrar jag allt som aldrig sades, men även det som sades.
Ibland vill jag bara ändra på allt, förutom den dagen jag träffade dig.
Ibland är inget som jag vill, och allt är så fel.
Men alltid, hela tiden. så saknar jag dig. och jag älskar dig.

jag längtar efter de dagar jag hade, då jag somnade vid din sida.
De nätter då jag låg vaken och lyssnade på dina andetag.
Och tänkte de saker jag aldrig vågade säga.

Jag saknar dig.