worthless.

ikväll kom jag fram till en sak. jag har inget liv. det är bara samma jävla saker hela tiden. jag vill inte ha det så. jag vill ha ett händelserikt och roligt liv. sådär som det var förut, när det alltid hände saker, telefonen ringde, folk ville leka, prata, busa, göra saker.   
    mitt liv ser inte längre ut så. Jag har försummat/försummats. jag har ingen aning om när det började. Men av alla som stod mig nära för 1-2 år sedan, det finns en kvar. Det finns en kvar som jag kan vara mig själv med, som jag orkar berätta saker för. En vänskap kvar, av den sortens vänskap som känns som den kommer bestå. ak - i will never let you go.

Folk bara kommer och går, hela tiden. Jag har aldrig vart med om någon som stannar. Folk lessnar, folk har inte tid. förhållanden bryts, vänskap skiter sig. När fan ska man hitta de där som stannar? De där som det klickar med så att man vet att.. ja att den personen kommer stanna. Jag vågar inte öppna mig om jag inte vet att de stannar. och ingen stannar, så då är det väl lika bra att hålla det mesta för sig själv, eller?

Jag orkar inte längre med såna här kvällar, inte nu längre, jag har fått nog av dem. men jag vet inte hur jag ska kunna få dem att försvinna. Den här dagen sket sig redan på första lektionen då jag skulle redovisa min novell. varför valde jag att skriva om ngt så idiotiskt. Finns väl inte värre/bättre minnen än det jag lyckades skriva om. Men det var sjuhelsikes jobbigt att prata om. fattar inte att det ska vara så svårt att släppa en människa helt och hållet, det är lika svårt som att fatta greppet om människor. Det ska vara så jävla svårt att släppa in folk, och när man väl lyckats göra det, ja då ska man släppa taget om dem också. sjukt jävla.. sjukt bara.
   
Människan är en svag skapelse, en människa orkar inte med mycket skit heller. Jag skulle vilja vara nån sorts supermänniska, som kan ta hur mkt skit som helst, och sen bara skaka av sig det. Inte sitta och älta upp till 4 år gammal skit. jag vill bara kunna glömma. glömma svek, glömma svikna förtroenden, glömma allt.
    Det skulle vara skönt att liksom.. plocka ut hjärnan ur skallen ett tag och låsa in sig i ett rum, bara vara. slippa tänka, slippa känna. bara existera. Det är en sån kväll ikväll. då man bara vill finnas, utan ngt mer. bara finnas.

Det börjar spåra ur det här.
vi tar en dagens låt eller ngt ist.

the red jumpsuit apparatus - your guardian angel

When I see your smile
tears roll down my face
I can't replace.

And now that I'm strong I have figured out
how this world turns cold and it breaks through my soul,
and I know I'll find deep inside me, I can be the one.

I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all,
even if saving you sends me to heaven.
It's ok
it's ok
it's ok 

Seasons are changing and waves are crashing
and stars are falling all for us
days grow longer and nights grow shorter
I can show you I'll be the one.

I will never let you fall
I'll stand up with you forever.
I'll be there for you through it all,
even if saving you sends me to heaven.

Cause you're my
you're my, my
my true love
my whole heart
please don't throw that away.

Cause I'm here, for you
please don't walk away
and please tell me you'll stay, stay..

Use me as you will
pull my strings just for a thrill
and I know I'll be okay
though my skies are turning gray.

I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all
even if saving you sends me to heaven.