jag låg och funderade förut...
Jag hatar att vara ensam!
det finns så många personer som lämnat mig, som jag inte längre har ngn kontakt med, och som jag saknar otroligt mycket..

varför blir det så? varföt tappar man kontakt med folk man bryr sig om? varför lämnar de en utan förvarning?
visst, folk kommer och folk går, så kommer det alltid att vara, men varför försvinner de få som man verkligen vill ha kvar? det finns så många som jag vill ha kvar, Jesper, Daniel, Daniel igen, alla de vänner jag umgicks med för några år sedan, jag trodde ju aldrig jag skulle klara mig utan dem.
men vad gör jag nu? jo jag lever mitt liv utan alla personer jag sa att jag aldrig skulle vara utan..jag vill egentligen inte ha det så. jag vill ha alla dem kvar..
Sedan är det ju alla underbara människor som nyss kommit in i mitt liv, tänk om samma sak händer där? jag vill verkligen inte det. jag vill ha kvar dem allehopa..

sedan är det en väldigt ensam dag idag, jag vill inte vara ensam, samtidigt som att jag inte vill umgås och göra ngt, jag har ingen ork.. Men jag orkar inte vara ensam..
och det dumma är att jag känner mig ensam trots alla underbara personer som jag vet stöttar och alltid finns där, varför gör man det?

och varför finns ens ordet varför? Det blir bara använt så mkt när man funderar.
och jag orkar inte fundera.. inte idag,
sängen ser faktiskt lockande ut igen.. skulle bara vilja ha med datorn dit ^
men då slutar väl internet funka, så jag får snällt sitta kvar..

hm, ja jag hittar inte längre orden för mina funderingar.. så jag får väl ge mig här..

---