ända sedan igårkväll så har jag tänkt på en enda person, en person som jag verkligen inte borde tänka på..
en person som stod mig så nära, men ändå så långt borta.
en som jag fick så lite tid med, men tog upp ett helt år av mitt liv.
Han var nog den enda jag har känt att han verkligen var sådär kär i mig, den där kärleken som vissa letar efter i hela sitt liv, jag hittade min. Men den försvann lika fort igen.
det är honom som jag jämför alla jag träffar med, och ingen är som honom, han var den som jag kunde tänka mig leva hela livet med. Den som jag kunde föreställa mig lycklig med. Den som jag aldrig kommer komma över helt.
Men han var också den som sårade mig djupt, som fick mig att gråta konstant, den som fick mig att må så dåligt.
Men jag skulle göra om allt på precis samma sätt en gång till, för ngn som har påverkat mig så starkt har jag aldrig vart med om. Om jag bara fick en chans att berätta det, men jag blir livrädd så fort han försöker komma in i mitt liv igen. Men jag kommer aldrig glömma...