Julen är snart här, det finns ingen snö så långt ögan kan se. Alla är lyckliga, springer runt med ett mer eller mindre fejkat leende på läpparna, har fem påsar i vardera hand, fullsmockad med julklappar till sina nära och kära.
vart kommer jag in i den här bilden? hur fejkat är mitt leende? Vart är mina påsar, och vart är mina nära och kära?

Jag mår illa, jag mår illa över vintern, över snön som aldrig kommer, över julstressen, och allt fejk som julen för med sig. Jag mår illa över alla gräl, jag mår illa över alla tårar jag fällt, jag mår illa för att jag inte förtjänar det, jag mår illa för att jag ändå tar emot det. jag mår illa över att jag är så beroende av ngn, jag mår illa över skolan, över pressen, över att jag inte har ngn fritid.
Jag mår illa över att jag är så jävla kär.

Ibland skulle allt vara lättare om jag fortsatte mitt liv där jag påbörjade det i sommras, singel, ledig till vad jag vill, vara med vem jag vill.
Men jag vill inte ha det så. jag vill vara med dig, så förbannat mkt.
och det gör ont i mig av att veta att du är osäker.
och det gör ont i mig, för det kan vara mitt fel.
jag kan tyvärr inte ändra på den jag är. och jag kan bara ge dig allt jag är.
om det inte är tillräckligt så kan jag inte göra mer.

jag vill vara den som stöttar, den som tar de kämpiga stegen framåt när allt och alla bara trycker dig bakåt, jag vill vara den som säger att det ordnar sig, och den som försöker se till att det också gör det.
Jag vill också vara den du älskar, den du saknar, den du vill ha.

---

Jag hatar när kärleken gör ont..