Jag känner mig tom.
jag saknar dig, fruktansvärt mkt.
så mkt mer än du förstår tror jag.
just nu hjälper det inte med att veta att jag snart får träffa dig igen.
visst det glädjer mig, men saknaden avtar inte för det.

sedan hjälper det inte att alla mina hjärtebarn är upptagna när jag är som mest sällskapssjuk.
det hjälper heller inte att fotbollen är påfrestande och att jag bara är less på den.
det hjälper heller inte att mina föräldrar bara tjatar och att jag måste åka hem i helgen.
det hjälper heller inte att sitta ensam i en liten jävla etta utan ett jävla skit att göra.
det hjälper inte att jag inte har lust att göra ngt.

i miss you babyboy.

Ja, blir jag kär så blir jag verkligen kär.
jag har sagt det många gånger, och ja, det är väl bevisat.
jag har inte vart kär särskilt många ggr i mitt liv.
men jag har verkligen älskat pojkarna.
Och jag älskar dig, ofattbart mkt.