Jag vill ha tillbaka alla samtal, alla vackra ord. alla "Jag saknar dig" alla "jag älskar dig" Jag vill ha tillbaka din kropp mot min, din läppar mot mina. jag vill tillbaka till vecka åtta och aldrig komma ur den veckan, stanna där, bara för ett litet tag. Jag kan tillochmed åka tillbaka til innan vecka åtta. innan jag träffat dig. allt var så lekfullt då, inte på så stort allvar som allt är nu.

för just nu känns det bara som att jag håller på att förlora dig, som om du raderar mig bit för bit ut ur ditt liv. jag vill inte försvinna ur ditt liv. Jag är hellre din vän, än inget alls. Men jag saknar allt.
Jag kommer ihåg vad glad jag blev så fort du loggade in på msn första veckan jag kände dig.
Jag kommer ihåg nervositeten som fanns i hela min kropp när jag skulle träffa dig.
jag kommer ihåg pirret, jag kommer ihåg hur du tröstade mig när jag var ledsen och inte ville åka ifrån dig. Jag kommer ihåg dina ord när jag skulle åka ifrån dig " det är svårt att släppa iväg dig" Jag kommer ihåg alla pussar, alla kramar, alla kyssar. Jag kommer ihåg vad chockad du blev när jag blev sur och sa hora när vi spelade spel, du hade aldrig hört mig säga sådant innan. Varför vill du inte vara här och trösta mig nu? Nu när tårarna rinner, och denna gång är det inte över saknaden, utan för att jag håller på att förlora dig.

"Jag vill inte sova ensam, jag vill sova tvåsam" Remember?

Försök bara förstå hur mkt du betyder för mig. Jag tänkte skriva att du ska se in i mina ögon, och se in i min själ, att du är en av de få jag andas för. Men du är inte här, du kan inte se in i mina ögon, Du har andra ögon att se in i. Ngn annan som utvecklar sina känslor för dig, som du utvecklar dina känslor för.
Jag älskar dig, och därför ber jag dig, ta vara på detta. Du förtjänar att vara lycklig, är detta sättet, så ska jag acceptera det. Men jag hoppas du vet vart jag står, att jag älskar dig. Och alltid finns här.