Som att be för ingenting, som att knäppa utan händer, du väntar på en vårdag i november.

Jag saknar dig. jag hatar det.
jag försöker att inte tänka på dig.
försöker intala mig att det inte är värt det.
men under dessa år har jag känt så mkt för dig.
jag kan helt enkelt inte bara sopa det under mattan.
hur mkt jag än vill.
för det här är påfrestande.



nu ska jag snart ner på stan och träffa Ida och Issa.
även så ser det inte så ljust ut för fest imorn.
men aja.
även så har jag internet i lägenheten.
det tycker vi om.

som inga sorger fanns
naturens lagar i balans
som om vi alltid var tillsammans
men som om världen sa ifrån
som glada dar drar korta strån
jag blir väl kvar här i stan vid Stångån
vi levde ut en kort sekund
så långt från tankarna av avund
i samma tankar en gång till
på vad vi gjort å vad vi vill
som om lyckan var en fjäril
vi skaffar håv att fånga i
fast den trivs bäst när den är fri
finns ingen bur som den trivs bra i
men som att be för ingenting
och som att knäppa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
 

som om tankarna stod still,
kan inte säga vad man vill
så man går tyst omkring å drömmer
en vidrig tystnad feg å snål
blir dialog av alkohol
man vågar säga allt man glömmer
men som om tiga vore guld
och som om ölen tog nån slags oskuld
en spegelbild  i en vattenpöl visar upp en bakful knöl
som håller käft tills han får starköl
som om problemet blev en vän
så kysste vi varann igen
och föll som små popidoler ner i sängen
men som att be för ingenting
och som att gripa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
kanske blir det som vi vill
att vi kan träffas i april
och vi får åter se vår fjäril
då kan vi skippa undanflykter
för en fjäril flyger nykter

  Lars W - vårdag i november                                               


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: