.

.
Är det så här det det ska vara?
Ska det verkligen göra såhär ont?
Varför förstår du inte att du sårar mig?
Va fan har jag så jävla många frågor för?
Jag vill bara ha ett svar.
Varför är du så velig?
En dagen underbar, andra dagen, fortfarande lika jävla underbar.
Men avståndstagande.

Jag går sönder inombords.
Känslorna står mig upp i halsen.

Jag vill få dig ur min kropp.
Men snälla gå inte,
Stanna kvar.
Men sluta riv mig isär inombords.

Jag må tjata, men du måste förstå.
Jag gör det för att jag vill ha dig.
För att jag vill känna dig och för att få utlopp för mina känslor.


” in my head there are waves like thunder, I can here them every day.
I’m not drowning, I’m just going under.”

Det är, i just detta ögonblick, bara du som kan rädda mig.

Du.
Jag hatar dig. Ibland.
Jag vill bara slå dig, Ibland.
Så hårt.
Så hårt att du inte vaknar.
Men jag vill att du ska vakna.
Men bara då jag säger att det är okej.
Jag vill vara den du vill ha.
I hate feeling this way I do.
Jag vill att du ska slänga dig på första bästa tåg och komma hit.
Kom hit och kyss mig.
Kom hit så jag får känna att du är min.

Bara en massa tomma ord?
Eller menar du det som sägs?
Är jag den du vill leva med?
Kom hit och berätta det för mig.
Det gör ont och jag går sönder.
Utan dig.

Varken du eller jag har ngt att förlora på detta.
Så varför inte chansa?
Det kan inte göra mer än ont.
Det värsta som kan hända är att hjärtat går sönder.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: