Ja vad ska man säga. Det har varit stormigt på sistone.
Jag är fruktansvärt dålig på att skriva, fruktansvärt dålig på att uppdatera er.

vet inte riktigt hur mkt jag ska skriva. men det har varit stormig.
Men jag tror det håller på att lösa sig. mycket handlar nog om min egna självkänsla, som spökar åt det dåliga hållet.
min egen rädsla och min egen osäkerhet. Finns mkt här i världen jag är rädd för.

Just nu är jag rädd för att bli sambo.
Finns nog inget som jag hellre vill. Men samtidigt är jag fruktansvärt rädd för det.
Jag ska släppa en människa så nära inpå. ska jag våga det igen. jag försöker och kämpar varje dag för att riva mina egna murar. för att låta alla se den Tina jag faktiskt är. men ibland så visar jag inte ens den Tina för mig själv.

Och nu ska jag släppa in ngn på livet. in i min lägenhet. Min borg. min trygghet.
det var i den lägenheten, och tack vare alla jag fick omkring mig när jag flyttade dit.
som jag någonstans hittade igen mig själv igen. Jag kom ut på andra sidan. starkare än någonsin.
min borg.
min trygghet.
Jag vill dela den med dig.
Låt mig bara vara rädd en stund först,
låt mig få hålla i rädslan en stund.
tills jag är redo att släppa taget om den,
och istället omfamna dig.
Med hela mitt väsen och hela min existens.

För utan dig vill jag inte vara jag.